Well kommer du ihåg när du var som en vän för mig
Du vet du var så stor att jag skulle dö för dig
Och jag trodde nog att det skulle vara så
I resten av mitt liv för detta skulle ingen kunna ändra på
Men så kom den där dagen då du slog mig
Lät mig förstå att du bedrog mig
Och nu sitter jag ensam
Och hatar att jag lät dig ge mig den där känslan
Nu har jag fått nog av dig
Du följer aldrig med mig och du får aldrig mig att må bra
Nu har jag fått nog av dig
Du följer aldrig med mig och du får aldrig mig att må bra
När jag fick dig att se rött
Så kunde jag leva på att låta dig skrika dig trött
Men när du kommer ett steg närmare än vad du får
Så kommer allting bara sluta I öppna sår
Som du får mig att blöda ut
För du karvar och vrider din kniv som ett ur
Och varje varvallt detta går runt I mig
Så känner jag att du måste ut ur mig
Nu har jag fått nog av dig
Du följer aldrig med mig och du får aldrig mig att må bra
Nu har jag fått nog av dig
Du följer aldrig med mig och du får aldrig mig att må bra
Nu har jag fått nog av dig
Du följer aldrig med mig och du får aldrig mig att må bra
Nu har jag fått nog av dig
Du följer aldrig med mig och du får aldrig mig att må bra
Nu ska jag leva själv
Nu ska jag leva själv
Och allting för mig är bara jag och endast jag
Nu ska jag leva själv
Nu ska jag leva själv
Och allting för mig är bara jag och endast jag
Nu har jag fått nog av dig
Du följer aldrig med mig och du får aldrig mig att må bra
Nu har jag fått nog av dig
Du följer aldrig med mig och du får aldrig mig att må bra
Nu ska jag leva själv
Nu ska jag leva själv
Och allting för mig är bara jag och endast jag
Nu ska jag leva själv
Nu ska jag leva själv
Och allting för mig är bara jag och endast jag
