Dagen går emot ett avsked Päivä käy jäähyväisiin
håll skiljeväg för oss tie meidän erkanee
Sovandes mellan händer käsissä viipyy vielä
så dröjer livet kvar elämä uinuen
Sorgen är en ensam fågel Suru on sinilintu
som slumrar där du bor se uinuu luonasi
den dröjer ännu kvar i porten portilla vielä viipyy
men är närmre än du tror on kohta vieraasi
Döden den förhåller sig så lång Kuolema on niin pitkä
till livet som så kort elämä lyhyt on
Sörjer för att börja resan suru on lentoon nousta
ensam längre bort sammuissa auringon
